Beam me up, Scotty

På tal om att blanda karaktärs-typer; det ultimata exemplet...

Spock.

Yes, Mr Big Ears himself.

Både människa och vulcan.

Vill kontrollera sina känslor...

...*samtidigt* som han vill leva ut dem.

Smaskig motsats, indeed.

Pokemons pappa

Dagens tips.

Osamu Tezuka.

Han brukar kallas mangas urfader eller Japans Walt Disney. Bla. så anses LEJONKUNGEN var baserad på en av hans berättelser.

Och det lilla jag läst, riktigt bra.

Jag kan faktiskt tycka...

...mer som Japans JJ Abrams, egentligen.

Det sa bara klick

Jag brukar hänga på forum för manusförfattare.

Ofta skriver folk titeln på den film de jobbar med som ämne till sina inlägg.

Och saken är, man klickar bara på de titlar man verkligen gillar.

Så det har blivit min nya metod för att avgöra när mina egna titlar är redo för världen.

Klickanalys.

"Helt klart stark titel, sammanfattar filmen, sätter genre, antyder tema"

"Jovisst...",

"...men skulle du *klicka* på den?"

Nära skjuter ingen hare

Man ska inte vara petig.

Jag är inte någon Watchmen-fanboy som känner att filmen måste likna den grafiska novellen.

Dock, det fanns en replik från den grafiska novellen, som filmen bara måste göras rätt.

Och just den repliken blev...

...inte helt rätt.

Filmen slutar i princip med att skurken lyckas skapa fred. Med våld. Där jorden enas i fred i rädsla för en utomjordisk attack.

Vilket väl tyvärr i princip ger varenda diktator vatten på sin kvarn, i att vi människor är i grund och botten onda, rädda varelser som bara kan komma överens om vi har en landsfader som piskar oss snälla när vi bråkar.

Men, så är det då den där lilla repliken...

Den grafiska novellen avslutas i princip med att Dr Manhattan, en halvgud, säger "It never ends", eller liknande.

Och eftersom Dr Manhattan kan se in i framtiden, måste innebära att en fred baserad på rädsla aldrig kan vara för evigt. Att människors sanna natur är mycket mer än våra rädslor.

Vilket sammantaget ger en väldigt intressant filosofiskt tema, att först våga bolla med tanken att fred faktiskt kan skapas genom extrem kontroll, och att sedan samtidigt inse att en sådan fred aldrig kan vara för evigt.

I filmen...

... är det dock *INTE* är Dr Manhatten som säger "It never ends"

Och därmed försvagas faktiskt hela tematiken, iom att den som säger repliken faktiskt inte kan se in i framtiden.

Om...

...man nu ska vara petig.

Nehej, minsann...

...nu får man väl nästan ta och börja blogga igen.

Satsar på ett inlägg i månaden.

Jodåsatt.

Om man siktar mot stjärnorna...

A b c

Sorterade filmer idag.

Oväntat många på C.

Capote, Casino, Chicago, Ciderhusreglerna, Cloverfield, Collateral, Constantine och Control.

Så vet ni det.

Blanda, blanda, blanda

Det finns vissa standardkaraktärer.

Nörden...

...stora glasögon, leker med actionfigurer, bor på bondgård, klär sig illa.

Soldaten...

...tror på den starkes överlevnad, tränar kampsport, gillar uniformer.

Och vad får man om man blandar de två?


Dwight, från amerikanska the Office. Naturligtvis.

Och insåg att det var ett fantastiskt roligt sätt att skapa karaktärer - helt enkelt blanda olika typer och se vad man får. Och jag är beredd att satsa tuse..., hundr... tio kronor på att andra har använt den här tekniken innan. Jag menar...

Mentorn + psykopaten = Hannibal Lector.

Sjörövaren + Bugs Bunny = Captain Jack Sparrow

Kapitalisten + idealisten = Jerry McGuire

Vidare, att bara använda en standardkaraktär känns slitet och kliche. Men blanda två och plötsligt har man något som känns väldigt bekant, och samtidigt helt fräscht.

Väljer man dessutom sina grundkaraktärer sådana att de är relativt naturliga motpoler till varandra får man inte sällan, och helt gratis, en hel del smaskiga motsatser också.

Och snabbt och enkelt går det också. Helt egna smaker på mindre än tio sekunder.

Så sätt igång.

På med mixern.

Och blanda just DINA favoriter.

Kiselkärlek

Vi pratar om allt.

Hon följer med vartän jag går.

Nykär.

D'oh

Funderar fortfarande på det här med motsatser i karaktärer. Och varför det är en god idé att använda dessa.

När det slår mig att jag i vanlig ordning missat det mest uppenbara.


Motsatser är naturligtvis intressanta...
...därför att vi alla har dem (ge mig ett d'oh):

Osäker, OCH gott självförtroende.

Osjälvisk, OCH självisk.

Harmonisk, OCH stressad

Handen upp den som inte känner igen sig.

Och karaktärer som inte har motstridiga karaktärsdrag kommer därmed oundvikligen kännas endimensionella - helt enkelt därför att de inte är fullt mänskliga.

Jomen, här duggar insikterna tätt.

Tog bara några år.

Klok

Dum.

Klokdum.

Nyårslöfte

Tillbaka i gamla Svedala.

Och slut med bloggande om resa.

Promise.

Arets handelse

Stallet vi ar pa har idag filmkvall.

Bollywoodfilm.

I yogasalen...

...som ser ut som en cirkusvagn med blinkande lampor och fargglada monster pa vaggarna.

Jag ar SA pa.

Ahhhhh...

Bambyhydda? Check.

Utsikt over palmer och banantrad? Check.

Nypressad fruktdrink? Check.

Behagligt avslappnad efter massage? Check.

Idyll? Check.

Kan anda inte lata bli att tanka pa skrivarprojekt?

He, he.

Check.

Banka mig gul och bla

Pa indiskt spa/behandlingshem.

De rekommenderade behandling.

E fick mjolkbad och rinnande olja i pannan.

Jag fick rispasmassage och lavemang. (Och fler filmideer an jag skulle onska.)