1+1=3

Glad. Nej, ledsen. Nej, glad.

Ibland läser man något som verkar vara användbart, men man förstår inte riktigt hur. En tanke eller idé som får ligga och gro ett par år innan myntet till slut faller ner.

Och plötsligt, en dag, när man minst anar det (på teater-föreställning), står man upp i stolen, viftar med armarna, och skriker 'jag fattar' så högt att sufflören kommer av sig.

Hrm, he he, man skulle *vilja* skrika, menar jag.

Anledningen till dessa känsloyttringar var, något oväntat, det här


Bilden visar hur ansiktsuttryck skapas i tecknade serier.

Ta tex ett ansikte som uttrycker ilska och ett ansikte som uttrycker glädje.

Blanda.

Och vad får vi? Grymhet, naturligtvis.

Hemskt intressant, och läste detta i förbigående för några år sedan. Fick då en vag känsla att sidan på något sätt innehöll någon slag princip för skrivande. Lyckades dock aldrig riktig formulera denna princip.

Förrän igår.



Var då och såg Tartuffe (en pjäs av Moliére).

Tartuffe är en skenhelig liten djävul som låtsas vara djupt troende för att lura pengar av en rik godsägare. I en scen uttrycker Tartuffe sin åtrå för godsägarens fru, *samtidigt* som han uttrycker ilska över denna sin egen åtrå.

Ilska och åtrå. Samtidigt.

Och äntligen föll myntet på plats.

*Flera* känslor samtidigt! En väldigt enkel princip egentligen, men det var först när jag såg Tartuffes ormlika manipulationer som jag förstod hur det faktiskt kan användas. Och hur effektivt det kan vara.

För visst är det väl så att vi ofta brottas med flera, ofta motstridiga känslor. Och genom att låta en karaktär samtidigt ge uttryck för dessa kan vi effektivt illustrera karaktärers komplexa inre.

Det finns mängder av exempel på detta. Tex om vi vinner på Lotto. Förutom att springa naken genom stan av glädje, så för de allra flesta infinner sig säkerligen viss oro hur detta kommer påverka våra liv. Kanske man är rädd hur släktingar kommer att reagera, osv. Dvs, glädje och oro samtidigt.

Eller, hrm, om ni någonsin finner er själva stående på en stol mitt under en teaterföreställning...

Glädje och skam. Samtidigt.

Planera Mera

Lade blommor under kudden och drömde om den här lilla godingen (se framförallt 2.48-2.23):



Hemma har jag en stor anslagstavla där jag planerar sådant jag vill skriva. Klistrar upp post-its med olika scener och idéer.

En nackdel med detta är det är rätt mycket jobb att koordinera anslagstavlan med skrivande på lap-top.

Så här och nu befrämjar jag min inre nörd. Som inte vill något hellre än att smäcka upp post-its med finger-topparna på en stor digital anslagstavla. Och sedan ladda ner hela härligheten till lap-top med en enkel knapptryckning.

Och visst, Tolstoy klarade sig med old-school penna och papper. Men trots det...

Är det inte julafton snart?

Höger Hjärta Vänster

Alla hjärnor är med

Linda Aronson, beskriver i sin bok "Scriptwriting Updated" hur obalanser mellan höger och vänster hjärnhalva kan undvikas. Hon beskriver också hur man medvetet kan kombinera de två sätten att tänka för bättre skrivande. (Baserat på Edward de Bonos bok "Lateral Thinking"(1970)).

Även om bra skrivande inte är något vi ägnar oss åt på den här bloggen, tänkte jag att det ändå kunde vara intressant att sammanställa hennes resonemang.

Hon beskriver två olika sätt att tänka:
- Vertikalt tänkande (vänster hjärnhalva). Logiskt tänkande som leder fram till 'rätta' eller 'felaktiga' svar. Som exempel används detta tänkande för att avgöra om en scen är trovärdig, eller om dialog är verklighetstrogen.

- Lateralt tänkande (höger hjärnhalva). Utmärks av ett skapande flödestänkande som är väldigt personligt. Tenderar att generera mängder med lösningar av väldigt olika kvalitetet. Används för att brainstorma fram många, lite annorlunda idéer.

Som exempel, din fru tycker du bloggar för mycket. Du tänker ut goda argument för samhällsnyttan av bloggande (vertikalt tänkande), och spånar fram tretton nya blogg-idéer samtidigt som du låtsas lyssna på hennes motargument (lateralt tänkande).

Bägge tankesätten har också sina svagheter. Vertikalt tänkande bygger mycket på att klassificera och upprepa tidigare idéer, dvs idéer från filmer eller böcker som man sett och läst. Risken finns därmed för tekniskt korrekta klichéer. (Shit, shit, shit, måste snabbt skriva ett nytt blogginlägg. Paris Hilton. Fängelse. Perfekt!)

Vad gäller lateralt tänkande finns risken att idéer dras mot att bli ofokuserade, otrovärdiga och överdrivet emotionella. (Tänk bloginlägg, mitt morgonhumör, söta bebisar och dagens lunch.)

Vad vi egentligen vill ha är skrivande som är både trovärdigt och högst originellt, både logiskt och berörande. Dvs, vi bör växla mellan vertikalt och lateralt tänkande enligt följande:

1) Använd vertikalt tänkande för att definiera ett tydligt avgränsat mål eller problem. (Vad ska vi kalla bebisen?)

2) Använd lateralt tänkande för att brainstorma så många lösningar, möjligheter och originella kopplingar som möjligt. (Nisse, Pelle, Olle, Kalle, Tom, Brad, Chow-yun? Rinnande näsan? Våta blöjan? osv, osv...)

3) Använd vertikalt tänkande för att välja den mest trovärdiga och ovanliga lösningen som möjligt. (Bloggy! Ja, Bloggy! Farmor kommer älska det!)

Höger, möt vänster

Hjärnan kan delas in i två halvor.

Om man vill lära sig skriva böcker eller film, kan det vara bra att veta vad skillnaden på de bägge är.

Den HÖGRA styr kreativiteten och lekfullheten, medan den VÄNSTRA styr intelligens och logik.

Tänkte ni alla kunde få träffa *mina* två hjärn-halvor {Knackar på huvudet}. Grabbar, ni kan väl hälsa.

HÖGER
Heeej allihopa!

VÄNSTER
'Grabbar'? Vadå 'Grabbar'? En till sån och jag stänger av språk-centrat.

Snälla nu. En intressant egenskap hos den högra är att den har ett barns oskyldighet. Den bara *upplever* kultur, utan att döma eller analysera.

HÖGER
(Klappar händerna)
Ja, ja! Lost sååå spännande. Och Dr House jätte-jolig!

VÄNSTER
'Jolig'? Vad f… Skulle inte du gå och lägga dig efter Bollibompa?

Pojkar, snälla. Måste det alltid...? Alltså, när man börjar försöka skriva film och böcker är denna oskyldighet i fara. Detta efters...

VÄNSTER
'Jolig'. Dr House är inte 'jolig'. Dialogen haltar. Och strukturen är enformig. Patient sjuk. Patient ljuger. Patient räddas av Dr House. Bla-bla-...

DE-NNA O-SKYL-DIG-HET är i fara eftersom man läser böcker, går kurser och stoppar i sig så mycket teori om skrivande att den vänstra hjärnan växer likt en gödad gris, och därm...

VÄNSTER
GÖDAD GRIS!? Det var droppen. Nu rycker jag nervsystemet.

Varenda upplevl…uppelv…upplevelse, tanke och känsla börjar analyseras och kategor… krato… hrllsfhhsh.

{Faller ihop på golvet}

HÖGER
Vad GÖR du?

VÄNSTER
Nu är ni tysta bägge två. Dr House är en mes. Vi ska skriva en svensk läkarserie och vi ska göra det ordentligt. Jag tänker arrogant. Göran Persson möter George Clooney.

HÖGER
Göran Persss….

VÄNSTER
Göran Fri-kkin Persson. Väger 200 kg. Trycker ner känslor och sjukhuspudding. Och slår små barn. Om de inte äter upp.

HÖGER
Slååår små baarn?!

VÄNSTER
Med stetoskopet. Visuellt. Kraftfullt. Går direkt till karaktärens kärna.

HÖGER börjar gråta. Jag försöker kravla till närmsta telefon.

VÄNSTER
Just det. Kryp för pappa. Nu ringer jag Persbrandt.