Subtexta mera

Det är ingen tvekan, läser man valfri hur-man-skriver bok så får man reda på att man ska använda subtext.

"Subtext, subtext, måste använda subtext.", går skallropen.

"Men varför?", utbrister man, "Varför EXAKT är det så viktigt med subtext?"

Er egen räddare i röran har funderat på just detta.

(Och här kommer ännu en lista. Och jag inser naturligtvis att listor med tjockt markerade huvudpunkter verkar så slutgiltiga. Nästan... genomtänka. Så är givetvis inte fallet, och det bör starkt poängteras att allt som läses på denna sida kan orsaka hål i frontal-loben.

Dock, om något kommer till nytta, skicka pengar.)

Som jag ser det finns det tre huvud-anledningar till varför subtext är viktigt att använda.

1) Det är så människor fungerar.

Första anledningen är uppenbar. Det finns subtext i allt som människor gör. Vi går alla omkring med väl dolda drömmar, mål, livsstrategier och outredda känslor. Första olyckliga kärleken. Undermedvetna minnen av tappade älsklings-nappar.

Och med försvarsmekanismer från stenåldern är det sällan vi pratar om detta. Istället väller allt ut i smaskigt irrationella beteenden. Subtext.

2) Subtext är dramatiskt

Alla gillar dramatiska historier. Vi kan relatera till dramatik, det är så våra tjocka huvuden till slut lyckas lära sig något. Via hjältar som rasar i marken, och sedan reser sig igen.

Livs-visdom. Måste. Bankas. In.

Och subtext *är* ofta dramatisk. För så fort vi påbörjar rak och ärlig kommunikation och faktiskt pratar om vårt dolda inre så kan helande börja.

Och så kan vi naturligtvis inte ha det. Publiken måste underhållas. Drama, drama, drama.

3) Subtext är emotionell

Till slut konstaterar vi att emotionella berättelser berör. Och att subtext är starkt emotionellt.

Det som bara anas under ytan träffar direkt i hjärtat, på känslans nivå. Medan det som sägs rakt ut träffar mer, så att säga, i huvudet, på intellektets nivå.

Om någon säger 'jag älskar dig' förstår vi i bästa fall att så är fallet. Men om någon faktiskt visar det genom handling, då smälter hjärtan.

Som exempel, se på Darcy och Elizabeth i Jane Austens 'Stolthet och fördom'. Darcy kämpade bort sin egen snobbighet och räddade nobelt Elizabeths syster. Allt för kärleken. En man av handling, inte av ord.

Kvinnligt snyftande har nu pågått i tvåhundra år.

(Men inte manligt snyftande, nehejminsann, sådant där dravel tilltalar int..., förutom, ni vet, när de höll hand första gång... åh, Elizab... Skärp dig. Fight Club. Fight Club.)

Back from the dead

Aaaah! Så härligt att vara tillbaka. Efter att ha överlevt semestrar och deadline from hell, känner jag nu ny cyber-luft under blog-fingrarna, till bredden fulladdad med inspiration och nya blomsterfräscha tankar.

(Översättning: Min *gud*, vad kallt det var på botten av blogtoppen. Snälla internet kom tillbaka. Jag har godis.)

Vi pratar alltså subtext idag.

Subtext är det som inte sägs direkt, men är det som egentligen menas. Det som anas under ytan.

Subtext är bröd-och-vatten för den som vill skriva. Om alla karaktärer skulle säga precis vad tänkte skulle de snabbt bli ganska tråkiga. (Alternativt göra karriär i Bollywood.)

Ett klassiskt exempel på subtext kommer från Woody Allens underbara Annie Hall. Det romantiska paret Annie och Alvy har precis träffats och gör sina första fumlande försök till närmanden. Paret säger en sak, men precis som i verkligheten, menar något helt annat. Subtexten var i filmen utskriven med text, och är nedan skriven med kursiverad stil.

Enjoy!

Alvy looks around at Annie's photographs.
Alvy: So, did you do those photographs in there, or what?
Annie: Yeah, yeah, I sort of dabble around, you know.
(I dabble? Listen to me - what a jerk.)
Alvy: They're (her pictures) wonderful. They have a quality...
(You are a great - looking girl.)
Annie: Well, I would like to take a serious photography course.
(He probably thinks I'm a yo-yo.)
Alvy: (pretentiously) Photography's interesting because, you know, it's a new form, and a set of aesthetic criteria have not emerged yet.
(I wonder what she looks like naked.)
Annie: Aesthetic criteria? You mean, whether it's, uh, good photo or not?
(I'm not smart enough for him.)
Alvy: The medium enters in as a condition of the art form itself.
(I don't know what I'm saying - she senses I'm shallow.)
Annie: Well to me, I mean, it's, it's all instinctive. You know, I mean, I just try to feel it. You know, I try to get a sense of it and not think about it so much.
(God, I hope he doesn't turn out to be a shmuck like the others.)
Alvy: Still, you need a set of aesthetic guidelines to put it in social perspective, I think.
(Christ. I sound like FM radio. Relax.)

Så det var lite exempel på subtext, vilket egentligen bara var en liten uppvärming. (Internet! Om ni inte kommer tillbaka bums blir det artikelserie om dramaturgins akademiska historia.) Detta då vi i nästa inlägg ska försöka titta på varför subtext är så viktigt. (Snäääällla! iPod. Ni får min iPod.)