D'oh

Funderar fortfarande på det här med motsatser i karaktärer. Och varför det är en god idé att använda dessa.

När det slår mig att jag i vanlig ordning missat det mest uppenbara.


Motsatser är naturligtvis intressanta...
...därför att vi alla har dem (ge mig ett d'oh):

Osäker, OCH gott självförtroende.

Osjälvisk, OCH självisk.

Harmonisk, OCH stressad

Handen upp den som inte känner igen sig.

Och karaktärer som inte har motstridiga karaktärsdrag kommer därmed oundvikligen kännas endimensionella - helt enkelt därför att de inte är fullt mänskliga.

Jomen, här duggar insikterna tätt.

Tog bara några år.

Klok

Dum.

Klokdum.