Jokern

Såg Batman - The dark knight för ett tag sedan.

Och, utan tvekan, trots att det var Batman som hade rösten och tightsen, så var det Jokern som var rock'n roll.

Heath Ledger var fantastisk.

Dock, skulle nog vilja påstå att det fanns ytterligare en faktor som gjorde Jokern är så intressant - manuset.

Jag vet.

Konstiga tanke.

Vi människor reagerar på förändring. I ett manus måste allting ständigt förändras; relationer, känslor, situationer osv... osv..

Ge oss en fem sekunder där inget av värde förändras och se en publik gäspa ikapp.

Och framförallt måste förändringar ske i samband med huvud-personen. Antingen förändras han/hon själv (BATMAN), eller så inspirerar han/hon förändring hos de personer han/hon kommer i kontakt med (JACK SPARROW).

Denna andra variant, där huvudperson inspirerar förändring hos andra brukar kallas för katalysatorhjälte.

Min poäng...

Jokern var en smaskigt ond variant av en katalysatorhjälte.

Allt han gjorde, gjorde han för att tvinga andra att förändras i grunden mot kaos och förvirring. Batman, Two-face, Gothams invånare, hans kollegor (gangstrar). Alla sjönk längre ner i dyn, och tvingades omvärdera sina mest grundläggande värderingar, ju mer Jokern drog i sina mörka trådar.

Fantastiskt!

... och, när jag tänker efter, vilket är lite som den här bloggen...

Sänker rösten lågt. Jättelågt. Batmanlågt.

MWUUUUHAHAHAHAAAAAA