Min heter de Niro

Vi har alla en skådis i huvet. En inre röst med attityd.

Varje gång vi läser något så tolkar han (i mitt fall är det en han) det vi läser.

Ibland. Pratar. Han. Som. Om. Han. Behövde. Gå. På. Toaletten.

Och andra gånger... pratar... han... som om han inte
riktigt... visste... vad han ville säga.

Frågan är, vilka faktorer/ledtrådar använder vår inre skådis använder för att avgöra hur han ska läsa en text?

Man kanske... skulle... ta och skriva nånting om det...