Trycker *fortfarande* i mig böcker om skrivande som lördagsgodis. 'How to write unforgettable characters' och allt vad det heter.
Fast nu förtiden blir jag lite, lite gladare av böcker med mer specifika ämnen. Tematisk dialog. Freud i filmen. Sjuaktsstrukturen i romantisk komedi.
Som den här.
Varje tänkbar mänsklig känsla beskrivs i detalj, med exempel på hur de kan gestaltas. Ett kapitel för varje känsla.
Mums.
Man blir ju... rent varm inombords.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Risken är att man läser mer än man skriver... Baserat på personliga upplevelser, får man väl erkänna :)
Helt klart en risk. Och också för min del, utan tvekan har jag doppat huvet i teoribadet ett par gånger mer än jag kanske borde :)
Skicka en kommentar