Ocean'11 möt Ocean's 13

Var och såg Oceans 13 för ett tag sedan.

Och för mig, om Oceans 11 är en svartklubbs poker-turnering i tung cigarrök, där den med coolast solglasögon vinner, så är Oceans 13 en omgång skitgubbe på närmsta mellanstadie-skola.

Något blek kopia med andra ord.

Men egentligen, rent struktur-mässigt, vad hade 11 som 13 inte hade? Om jag nu plötsligt själva skulle vilja skriva en 'heisst' film, vad fanns det då att lära sig av skillnaderna mellan dessa två filmer? Frågor gnagde i mitt huvud likt en femkrona på ett roulette-hjul. Fanns bara en sak att göra.

En lista.

Allt ska vara på väg att gå åt skogen. Hela tiden. Och detta måste bero på karaktärernas personligheter.

- I 11 fullkomligt drös det av människor vars egenheter var på att riskera allt. Vi hade svartsjuke George Clooney som riskerade hela uppdraget för Julia Roberts. Vi hade på-gränsen-till-sammanbrott Saul som skulle spela excentrisk rysk miljonär. Och vi hade lite för mjuka Linus ..., och vi hade..., ja, ni fattar. Och grädde på moset, vi visste att allt var på väg åt skogen för att åtminstone en bi-roll svettades som Rocky.



- I 13. Herregud, allt gick ju som på räls i jämförelse. SJ hade för sören varit avundsjuka. Ingen svettades. Inte ens en uppknäppt skjorta. Jag menar, den enda kroppsvätska överhuvudtaget var från Pitt och Clooney som klämde fram tårar framför Oprah.

Det måste finnas ett personligt skäl till uppdraget, och detta skäl måste vara integrerat i handlingen.

- I 11 hade vi, återigen, Clooney som vill få tillbaka Julia Roberts. Denna tråd gick genom hela filmen, där mängder med scener var direkt kopplade till Clooneys kamp mot Garcia.

- I 13 hade vi hämnden på Pacino för vad han gjorde mot Ruben. Vilket var helt okay. Personligt och fint. Och en smaskig hämnd fungerar alltid. MEN, men-men-men-men-men, vi skulle kunnat hitta på vilken hämndhistoria som helst, och resten av filmen skulle kunnat se precis likadan ut ända. Rubens enda bidrag till handlingen var att ligga i en sjukhussäng. Och att jag oroade mig för att han skulle tappa sin bolmande cigarr bland lakanen räknas inte. Räknas inte alls.

Ett omöjligt hinder måste stå i vägen, som till sist ändå överlistas på ett smart/överaskande sätt.

- 11. Gänget gav sig på ett inbrottssäkert källarvalv bakom blydörrar. Alltihopa toppat med laseralarm, k-pist vakter och en psykotisk Andy Garcia. Hela filmen var sedan en virtuos uppvisning i förklädnader, teknologisk finnes och coola repliker som mot alla odds tog oss ända in i det heligaste. Och till sist, grädden på moset, en videoinspelning av ett fejkat bankvalv, vilket tillät gänget att ta sig in som falska poliser i det riktiga valvet. Jag menar, SHAFT, vad coolt.


- Och vad hade vi då, till sist i 13? Jo, gänget ville hämnas på Pacino genom att fuska i mängder. Motstånd? Världen mest intelligenta dator, vilken hindrade just fusk genom att analysera puls, pupiller och kroppsodör. Då vill vi *naturligtvis* se Våra Hjältar övervinna denna dator genom att fuska smartare än Jack Sparrow. Men, vad fick vi?De, ...aaaaargggh,...SPRÄNGDE DEN! (Eller, ja, jordbävning, som fick datorn att klappa ihop.). Man blir ju... FUSK. Vi ville se droger köpta i gamla Sovjetunionen som ändrar kroppsvärmen. Vi ville se Brad äntligen få nytta av sina kunskaper i att lura lögndetektor-test. Att spränga, det var... FUSK!

Aaaaaaahhhhh.

Sådär.

Nu känns det bättre.

En sten från mitt bröst. En raspande femkrona ur mitt huvud.

En styck lista som Oceans 14 absolut måste följa.

(Ja, 14. Ni vet att den kommer. Lika säkert som Pirates, Shrek och Spiderman 4)