Jag älskar IDOL.
Och lova att inte berätta för någon, men under auditionveckan har jag tom varit inne på TV4's hemsida för att titta på favoriter en andra gång.
Jag schämms.
Och ännu värre, jag har aldrig rakryggat vågat erkänna mitt beroende.
Kring fikabordet har jag i skam slagit ner blicken när saken kommit på tal. Eller hävt ur mig 'Jag tittar ibland' i något slags erkänn-bara-vad-jag-måste strategi.
En sak jag aldrig gjort, dock.
Röstat.
Har dragit gränsen där, med inre motivering att det bara är tonåringar och människor utan liv som faktiskt engagerar sig så mycket i ett simpelt underhållningsprogram (ytterligare en nivå i mitt självbedrägeri.) Hedern i behåll så länge jag inte korsat gränsen.
Ingen röstning, alltså.
Men nu...
... nu j*klar är det nära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar