Min heter de Niro, the basics

Du läser just nu ett blogginlägg.

Och vad du hör är min, Mattias, röst i ditt huvud (hej, hej!).

Har du läst på denna blogg tidigare så har du antagligen en ungefärlig inre bild av vem jag är.

Och denna inre bild påverkar hur rösten i ditt huvud låter.

Dvs, du hör en varm, trygg och inbjudande röst, vars klangläge vittnar om en ständigt närvarande intelligens.

(Jo, säger jag, varm och inbjudande. )

Men för den som inte visste, det är inte egentligen min röst du hör. Utan du har en skådis (han heter de Niro) i ditt huvud som tolkar all text du läser.

Det är med andra ord din de Niro, inne i ditt huvud, som just nu låter som Mattias. (Puh!)

Dvs, när de Niro läser en text, så tolkar han denna olika beroende på vem det är som uttrycker sig. Och där den som uttrycker sig kan vara den faktiska författaren eller en 'påhittad' karaktär från vars perspektiv texten är skriven.

Och via ledtrådar från texten gör De Niro *allt* för att ta reda på så mycket han kan om denna bakomliggande person.

(Vilket ju kan vara en ganska skrämmande tanke när man bloggar. Att någon annans de Niro försöker ta reda på vem jag egentligen är. Inte skrämmande för mig dock, jag är helt normal. Alla ni andra borde spärras in.)

Och när de Niro väl sedan sätter igång och faktiskt tolkar texten är det nästan som att ha en annan person inne i huvudet.

(Annan person. Inne i huvudet. Heeelt normalt.)

Och för att kunna tolka försöker de Niro ta reda på följande:

Personlighet: En dumsnäll tvåmeters basketspelare har ett helt annat tonläge än en tävlingsinriktad försäljarchef. Och ju mer de Niro vet om den grundläggande personligheten desto tydligare kan han göra sin tolkning.

Känslomässigt tillstånd: Uppenbarligen så förändras en människas tonläge beroende på vilka känslohormoner som rusar runt i kroppen. Efter yogan pratar vi avslappnat som en drogad norrlänning, efter en bilolycka som en kastrerad Quentin Tarrantino.

Syfte: *Varenda* aspekt av mänskligt agerande har ett specifikt syfte. Och när vi läser en text har de Niro känselspröt som en myra för att känna in vad detta verkliga syfte är.

Som exempel, orden 'jag älskar dig' kan läsas på helt olika sätt beroende på om de används i manipulativt syfte, eller (konstiga tanke) för att man faktiskt vill visa någon att man älskar dem.

Till sist: Den här texten har tagit säkert två månader att få ihop. Ibland är verkligen de mest självklara sakerna de svåraste att formulera. Vilket är normalt. Jättenormalt. fullständigt norm...

...

Hjälp?