Stretcning

Jag sällar mig till MAD MEN's hyllningskör.

Och börjar med det försiktigt värma upp för att återkomma till bloggandet.

Kubrick knows

Fantastiskt citat från Stanley Kubrick:

"I think that for a movie or a play to say anything really truthful about life, it has to do so very obliquely, so as to avoid all pat conclusions and neatly tied-up ideas. The point of view it is conveying has to be completely entwined with a sense of life as it is, and has to be got across through a subtle injection into the audience's consciousness. Ideas which are valid and truthful are so multi-faceted that they don't yield themselves to frontal assault. The ideas have to be discovered by the audience, and their thrill in making the discovery makes those ideas all the more powerful. You use the audience's thrill of surprise and discovery to reinforce your ideas, rather than reinforce them artificially through plot points or phoney drama or phoney stage dynamics put in to power them across."

Beam me up, Scotty

På tal om att blanda karaktärs-typer; det ultimata exemplet...

Spock.

Yes, Mr Big Ears himself.

Både människa och vulcan.

Vill kontrollera sina känslor...

...*samtidigt* som han vill leva ut dem.

Smaskig motsats, indeed.

Pokemons pappa

Dagens tips.

Osamu Tezuka.

Han brukar kallas mangas urfader eller Japans Walt Disney. Bla. så anses LEJONKUNGEN var baserad på en av hans berättelser.

Och det lilla jag läst, riktigt bra.

Jag kan faktiskt tycka...

...mer som Japans JJ Abrams, egentligen.

Det sa bara klick

Jag brukar hänga på forum för manusförfattare.

Ofta skriver folk titeln på den film de jobbar med som ämne till sina inlägg.

Och saken är, man klickar bara på de titlar man verkligen gillar.

Så det har blivit min nya metod för att avgöra när mina egna titlar är redo för världen.

Klickanalys.

"Helt klart stark titel, sammanfattar filmen, sätter genre, antyder tema"

"Jovisst...",

"...men skulle du *klicka* på den?"

Nära skjuter ingen hare

Man ska inte vara petig.

Jag är inte någon Watchmen-fanboy som känner att filmen måste likna den grafiska novellen.

Dock, det fanns en replik från den grafiska novellen, som filmen bara måste göras rätt.

Och just den repliken blev...

...inte helt rätt.

Filmen slutar i princip med att skurken lyckas skapa fred. Med våld. Där jorden enas i fred i rädsla för en utomjordisk attack.

Vilket väl tyvärr i princip ger varenda diktator vatten på sin kvarn, i att vi människor är i grund och botten onda, rädda varelser som bara kan komma överens om vi har en landsfader som piskar oss snälla när vi bråkar.

Men, så är det då den där lilla repliken...

Den grafiska novellen avslutas i princip med att Dr Manhattan, en halvgud, säger "It never ends", eller liknande.

Och eftersom Dr Manhattan kan se in i framtiden, måste innebära att en fred baserad på rädsla aldrig kan vara för evigt. Att människors sanna natur är mycket mer än våra rädslor.

Vilket sammantaget ger en väldigt intressant filosofiskt tema, att först våga bolla med tanken att fred faktiskt kan skapas genom extrem kontroll, och att sedan samtidigt inse att en sådan fred aldrig kan vara för evigt.

I filmen...

... är det dock *INTE* är Dr Manhatten som säger "It never ends"

Och därmed försvagas faktiskt hela tematiken, iom att den som säger repliken faktiskt inte kan se in i framtiden.

Om...

...man nu ska vara petig.

Nehej, minsann...

...nu får man väl nästan ta och börja blogga igen.

Satsar på ett inlägg i månaden.

Jodåsatt.

Om man siktar mot stjärnorna...