Dammsuga idéer

Idag städar jag samtidigt som jag går runt och funderar på skrivande.

Klura ut karaktärsdrag och deras gestaltningar fungerar förvånansvärt bra tillsammans med dammsugning.

Och titta.

Et tu, Mattias.

Ett nästan helt 'normalt' blogginlägg om min vardag.

Junoism

JUNO (to Bleeker)
I think you are the coolest person I’ve ever met. And you don’t even have to try.

BLEEKER
I try really hard, actually...

Man bara måste älska den där repliken, 'I try really hard, actually...'

För att den säger allt om Bleeker. Och om hur Juno ser på honom.

För dess ärliga, roliga och överraskande ögonblick av sårbarhet.

Men mest av allt, naturligtvis, filmkärlek för att repliken tillåter mig hälla vatten på egen kvarn.

Tänk efter. Före.

Hieroglyfer, skrivna i sten.

Och alltså... någon gång måste en hieroglyf-skrivande egyptier dykt upp bakom en sarkofag, tittat sig omkring på alla tecken han slitsamt knackat in i sten och utbrustit:

-Planeeering! Jag borde planerat *innan* jag började!

Måste ha hänt. Och jojomensan, hur mycket man bör planera innan man börjar skriva är något som skribenter funderat på i alla tider.

Det finns, i princip, två huvudskolor.

Den ena skolan förespråkar noggrann förplanering, sk. outline, den andra skolan säger sätt igång och skriv, och följ med inspirationen dit den tar dig.

*Bägge* har rätt, god damnit.

Så tillåt mig sparka in lite öppna dörrar genom att ge min (outbildade, okunniga, naiva, direkt skadliga) syn på ämnet:

Planering och skrivande pågår *parallellt*. Naturligtvis.

Vissa dagar känner man att något saknas i strukturen, eller också har man käkat sin ginseng och har gott om arbetsenergi.

Då jobbar man med outline.

Andra dagar brinner av lust att kasta sig in i bokens egen lilla värld.

Då skriver man istället.

Med andra ord, man växlar mellan outline och manus beroende på situation och humör, där den ena ger kraft och energi att åt den andra.

Hela tiden med målet att när projektet är klart, då ska både outline och manus vara klara.

För detta är väl också nästa poäng: en outline är inte bara en förplanering, den är också ett bevis på att man verkligen förstått berättelsens inre struktur, dess skelett.

Och denna förståelse växer fram allteftersom man jobbar med projektet. Vilket innebär att man rimligtvis jobbar med outline parallellt med själva skrivandet.

Såvida man nu inte knackar in sina berättelser i närmsta stenmur.

Börja isåfall med en ordentlig outline.

Och en lämplig offergåva till solguden.

Är det inte...

Prinsessan Leia (Carrie Fisher) är med i 'När Harry mötte Sally'.

Sådär.

Tur att man hade något riktigt klokt att säga när man nu återvänder till bloggen efter en längre frånvaro.

Show me the money

Att göra hemsidor har blivit den nya tidens guldgräveri.

Den som släpper en sida ser framför sig tiotusentals besökare och betald skidstuga i alperna (annonspengar).

Vilket *naturligtvis* är naiva drömmar som aldrig kommer...

...skidstuga, förresten,...

...med skidlift precis utanför dörren...

...och brasa som brinner...

Ehm, jag *vill ha* skidstuga med br...

...

...

...

KOM OCH TITTA! KOM OCH TITTA! Här ÄR den, min och E's underbara, fantastiska, för att inte säga, *revolutionerande* egna lilla hemsida:

http://www.tipsaoss.se/

Och kom ihåg, tillsammans kan vi göra det. Tillsammans kan vi förverkliga alla mina drömmar

Eh, ....

...så att jag får mer tid att skriva, menar jag då, naturligtvis.

Notera 1: Som sagt, sidan är gjord tillsammans med E. Dvs, allt som är snyggt, väl genomtänkt och allmänt inspirerande har hon gjort.

Notera 2: Sidan är ingen blogg i vanlig mening, då alla som vill kan skicka in tips, och direkt få dem publicerade på sidan.

Inga nödutgångar

Har nu äntligen börjat skriva på berättelsen.

Faktiska. Ord. På. Papper.

Utgår från min s.k.outline, dvs en förplanering.

Tänk er att denna outline är en skranglig flygmaskin från 1800-talet.

Med trävingar som man cykeltrampar igång.

Allt limmat med tuggummi.

Och att sedan börja flyga (skriva) är som att rullas utför en brant, spinningtrampa så man blir blå i ansiktet, se ett trehundra meters stup närma sig, och panikhoppas att f*nskapet ska lyfta.

I love it!

Kreativt skrivande, the extreme sport.

Vid första ögonkastet

Ytterligare en sak man kan notera om sin inre de Niro, är att han är extremt snabb på att bilda sig en uppfattning.

Precis som för alla människor. Första intrycket räknas.

Som exempel, om man har en bild eller en beskrivande text om sig själv på sin blogg, så BAM, plötsligt har bloggen en helt annan röst.

Och nu j*drar är det dags att den här bloggen läses med den röst den verkligen förtjänar.

Så från och med nu, powerbilder på mig när jag fallskärmshoppar, tar doktorsexamen och skakar hand med kungen.

Någon som kan photoshop?