Min heter de Niro, del 3

Okay, så det verkar som om man faktiskt kan kontrollera rösten i sitt huvud.

(Nehej, okay, Hannibal Lector skakar på huvudet, men vi andra.)

Vi provar en ny replik och ser vad som händer.

Det var Mick Jagger.

Vilket ju inte gör något speciellt med den inre rösten. Men om vi gör så här:

Jag, typ, bara dör, alltså. Vet du, typ, vem jag såg? Mick Jagger. Det var Mick Jagger.

Här hör jag en tonårsflicka med tuggummi i munnen som gör en svag betoning på Mick och Jagger i sista meningen. Dvs, något i stil med Det var *Mick Jagger*. Och om vi provar:

Är du rent blåst i bollen? Tror du inte jag vet vem jag såg? Det var han. Det var Mick Jagger.

AHA. Nur hör jag betoning på ordet var. Likt en förnärmad hockeyfarsa till sin polare. Det *var* Mick Jagger.

Alltså, en och samma mening (Det var Mick Jagger) kan tolkas på olika sätt av vår inre röst. Helt beroende på i vilket sammanhang den förekommer

Intresseklubben antecknar? Faktor 2. Sammanhang.

Min heter de Niro, del 2

En skådis i huvet. Jag har en skådis i huvet. Och jag vill ta reda på vilka faktorer som påverkar hur han läser sina repliker. Så för att förtydliga...

Med. Punkt. Så. Pausar. Han. Uppenbarligen.

Och med tre punkter... så pausar han... lite längre.

Och med ny rad...

så pausar han...

ännu längre.

Jodåsåatt... faktor 1. Punktering och radbrytning.

Min heter de Niro

Vi har alla en skådis i huvet. En inre röst med attityd.

Varje gång vi läser något så tolkar han (i mitt fall är det en han) det vi läser.

Ibland. Pratar. Han. Som. Om. Han. Behövde. Gå. På. Toaletten.

Och andra gånger... pratar... han... som om han inte
riktigt... visste... vad han ville säga.

Frågan är, vilka faktorer/ledtrådar använder vår inre skådis använder för att avgöra hur han ska läsa en text?

Man kanske... skulle... ta och skriva nånting om det...

Nog!

Djädra Studio 60!

Varenda avsnitt sitter jag där och gillar det.

Det är bra skrivet och allt det där. Men det är något annat också.
Och jag kan *inte* sätta fingret på vad det är.

Som om författarna har ett hemligt skrivarknep.

Och jag kan inte komma på vad det är.

Djädra Studio 60!

Scorsese? Vem?

Intervju med Påven, förlåt, Paul Schrader på Filmkrönikan igår.

Han skrev Taxi Driver.

Och tjuren från Bronx.

Manusvänner, låtom oss böja våra huvuden i vördnad.

Karaktärsjakt

På café.

En kvinnoröst skär igenom bruset.

Högljuddd. Åsiktsfull. Avhandlar allt från Fillippa K till förkylningsslem. Allt med sarkastisk insikt och förvånande knivskarp människoanalys.

Halleluja-moment, vilken karaktär. Vill använda i framtida bok.

Kan man lägga fram ett karaktärsschema och be henne fylla i?

Nyinköpt...

Vi kommer att bli bästa vänner.

Jag kan känna det.