Gör om, gör rätt

I somras var vi med om något aningen, ja, speciellt.

Viktiga män i konstiga dräkter var inblandade.

Vi hade också en TV-sändning, en man som såg ut som en frikyrkopastor, en man som snöt sig i TV när han trodde ingen såg på, samt en grupp på tjugo personer som försökte hålla sig för skratt under sändning.

Som sagt, inga detaljer, men när vi kom hem berättade jag hela historien för en god vän.

Ingen reaktion.

Ingen. Reaktion. Alls.

Förutom att han tittade lite konstigt på mig, och gick snabbt vidare till något annat ämne.

Det var ju själva *****, tänkte jag, inte ens ett leende. Något måste vara fel. För trots allt, vi hade män i konstiga dräkter och folk som snöt sig i TV. Det kan ju inte bli roligare.

Så skam den som ger sig, jag ändrade upplägget på berättelsen lite grand för att göra punchline ännu starkare, greppade tag i nästa inget ont anande bekant i vänskapskretsen och satte igång.

Ni skulle sett mig. Det var nu en mission, ett kall. Någon skulle bli road av denna berättelse.

Jag fick en konstig blick. Ett artigt tillgjort leende. Och snabbt vidare till nästa ämne.

Vad i helv...

Nu, om ni någonsin träffar mig. Be mig berätta något roligt.

I dare ya'.

No habla englas

Att Robin William är en duktig ståuppare är väl knappast någon nyhet. Och undan går det om man kollar på otextad youtube, inte alltid man hinner uppfatta den snabba engelskan.

Men här är hur jag vet att han verkligen är rolig - jag skrattar tom när jag missar ett skämt pga engelskan.

Inser förstås att det ställer min HQ (humorIQ) någonstans i nivå med byfånens.

Men det går bara inte att låta bli.

Bo i buss

'INTO THE WILD' handlar om en kille som lämnar allt och ger sig ut i det vildaste Alaska.

E och jag såg den för några dagar sedan.

Vi blir så lätt påverkade när vi tittar på film.

I något slags dimmigt/euforiskt tillstånd kom vi överens om att flytta till billigare bostad, kasta ut TV'n, äta mindre ute och stänga av DVD'n.

Leva enklare.

Tycker mig tom. minnas att vi skakade hand på det.

Korv med bröd

Vissa perioder när man skriver går det trögt.

Jag menar *riktigt* trögt.

Inte det att man inte försöker, man lyder goda råd om att skriva dagligen och allt det där. Men trots det, flyyyytet infinner sig inte.

Men så plötsligt...

...lossnar det. Heinz och grabbarna, ni vet.

Ketchupdag idag.

Kultur revolution

Där vi bodde tidigare fanns väldigt mycket, ska vi säga, 'avfall' som hundägare 'glömt' plocka upp.

Till slut fick någon i området nog. Och placerade en liten, liten svensk flagga, gjord av tandpetare och papper, på varje liten lort.

Jajemensan. Tandpetare. Flagga. Vi log varje gång vi såg det.

Och nu...

För någon dag sedan gick jag förbi en större reklamskylt på ca 2x2 meter. Och jag vet inte varför, men i ögonvrån skymtade jag också en liten, liten klisterlapp sitta mitt på skylten.

VARNING, stod det, med ytterligare någon ännu mindre text som jag inte kunde läsa.

*Naturligtvis* blev jag nyfiken.

Tittade mig omkring för att se att ingen tittade, klättrade sedan över ett lågt staket och klampade ut på den lilla gräsmattan där reklamskylten var uppsatt. Lutade mig framåt och rätade ut den skrynklade lilla lappen.

Och där, mitt över en stor text med orden:

Fläsk filé

kunde man läsa med små bokstäver:

VARNING!
Sär skrivning.

Ha, revolutionen har börjat! Ordbajsare se upp!

Jokern

Såg Batman - The dark knight för ett tag sedan.

Och, utan tvekan, trots att det var Batman som hade rösten och tightsen, så var det Jokern som var rock'n roll.

Heath Ledger var fantastisk.

Dock, skulle nog vilja påstå att det fanns ytterligare en faktor som gjorde Jokern är så intressant - manuset.

Jag vet.

Konstiga tanke.

Vi människor reagerar på förändring. I ett manus måste allting ständigt förändras; relationer, känslor, situationer osv... osv..

Ge oss en fem sekunder där inget av värde förändras och se en publik gäspa ikapp.

Och framförallt måste förändringar ske i samband med huvud-personen. Antingen förändras han/hon själv (BATMAN), eller så inspirerar han/hon förändring hos de personer han/hon kommer i kontakt med (JACK SPARROW).

Denna andra variant, där huvudperson inspirerar förändring hos andra brukar kallas för katalysatorhjälte.

Min poäng...

Jokern var en smaskigt ond variant av en katalysatorhjälte.

Allt han gjorde, gjorde han för att tvinga andra att förändras i grunden mot kaos och förvirring. Batman, Two-face, Gothams invånare, hans kollegor (gangstrar). Alla sjönk längre ner i dyn, och tvingades omvärdera sina mest grundläggande värderingar, ju mer Jokern drog i sina mörka trådar.

Fantastiskt!

... och, när jag tänker efter, vilket är lite som den här bloggen...

Sänker rösten lågt. Jättelågt. Batmanlågt.

MWUUUUHAHAHAHAAAAAA

Roligt karaktärsschema

Fortfarande lite såsig efter semestern.

Så jag tänkte jag inleder med ytlig insikt (Del ett), illustrerar med alltför personlig arbetsmetod (Del två) och knyter ihop det hela med intetsägande slutsatser (Del tre).

Låter kul? Skall vi börja?

'Okay.

Del ett - Ytlig insikt:

En karaktär har vissa karaktärsdrag.

Som 'girig'. En karaktär kan exempelvis ha karaktärsdraget 'girig'.

Men att beskriva någon som 'girig' är egentligen bara en halv beskrivning.

Detta då 'girig' ofta har ett unikt uttryck hos varje unik individ, och också kan uttrycka sig på flera olika sätt hos samma individ.

Karaktärsdraget kan gestaltas på flera olika sätt, som det så fint heter.

Som exempel, för en butiksägare kan girighet gestaltas med att han drar ner på lönen för alla utom sig själv. Eller med att han ändrar datumet på förpackningar och säljer gammalt kött (hellooooo ICA).

En person, ett karaktärsdrag, flera gestaltningar.

Med andra ord, att bara beskriva någon som girig ger inte riktigt hela bilden. Det är först när skapat motsvarande gestaltning(-ar) som matchen kan börja.

Del två - Alltför personlig arbetsmetod:

Generellt, det klassiska tipset när det gäller att skapa karaktärer är att svara på mängder med frågor om karaktären.

Det kan vara frågor om karaktärens psykologi, sociologi och/eller filosofiska bakgrund.

Och visst låter det kul.

Som en dubbel rotfyllning.

Och insåg till slut varför jag aldrig varit speciellt road av att svara på karaktärsfrågor.

Jag svarade alltid bara 'girig' (eller 'snäll', eller 'liberal', eller 'humanist', eller...).

Mängder med karaktärsdrag.

Inga gestaltningar.

Skoj, skoj. Dubbel rotfyllning. Se ovan.

Istället, nuförtiden har jag istället två kolumner när jag funderar på karaktärer.

(Trumvirvel.)

En som heter 'karaktärsdrag' och en som heter 'gestaltning'.

Och för varje karaktärsdrag så brainstormar jag fram så många olika gestaltningar som jag bara kan komma på, och som passar den aktuella karaktären.

Del tre - Intetsägande slutsatser:

Som jag ser det, arbetsmetoden ovan har flera fördelar.

För det första - allting under 'gestaltning' är sådant man faktiskt kan använda när man väl börjar skriva.

Att beskriva någon som 'girig' - en mening. Att beskriva hur någon minskar löner och säljer gammalt kött - tre kapitel. Plus ett kapitel för beskrivning av Janne Josefsson-besök.

För det andra - ett och samma karaktärsdrag yttrar sig ofta på många olika sätt i en karaktärs liv och i många olika situationer.

Med andra ord, många av de olika gestaltningar man brainstormat fram kommer troligtvis att komma till nytta.

Till sist:

Karaktärsdrag       Gestaltning
Lat                                 Stökigt skrivbord.
                                        För mycket TV.
                                        Orkar inte summera blogginlägg.